Sara Rydberg. Foto: Institutionen för ekologi, miljö och botanik.

Efter en timmes samtal med Sara Rydberg har man fått en minst sagt mångfacetterad bild av henne: en kemiingenjör som blev växtfysiolog, en naturvetare som samarbetar med medicinare, en botanist som är studierektor för miljövetare och marinbiologer och en växtälskare som tycker mycket om djur. Hur blev det så här?

Från kemiingenjör till botanist

Sara växte upp i Småland och valde att plugga i Växjö. Hon satsade på en treårig utbildning till kemiingenjör och som nyexaminerad fick hon jobb på ett reningsverk. Det tog bara ett halvår innan hon insåg att det absolut inte var hennes grej.

Då började hon fundera på vad som varit roligast under utbildningen och kom fram till att det var den biologiska delen, framför allt biokemin. Som tur var hade Högskolan i Växjö ett samarbete med Stockholms universitet som gjorde det möjligt för Sara att fortsätta sina studier här. Så hon tog sitt pick och pack och flyttade till Stockholm för att fördjupa sig i biokemin.

Botaniken kom in i hennes liv när hon hittade en kurs som handlade om växters biokemi och biologi. Hon fastnade på Botaniska institutionen där man inte bara forskade på eukaryota växter utan också på cyanobakterier. Sara blev intresserad av fysiologin hos cyanobakterier i Östersjön och resultatet blev både ett examensarbete och en doktorsavhandling. Efter disputationen 2006 erbjöds hon direkt att ingå i en annan forskargrupp på institutionen, och snart fick hon egna anslag och kunde bilda en egen grupp. Så har det rullat på och Sara har aldrig lämnat Stockholms universitet sen hon kom hit för så där 25 år sedan. ”Det är mitt andra hem och min andra familj”, säger hon.

Neurotoxiska ämnen hos växtplankton

Saras forskargrupp studerar neurotoxiner från växtplankton. De flesta vet väl att man ska vara försiktig när sommarens lockande badvatten fylls av blommande cyanobakterier¸ för de kan utsöndra giftiga ämnen som ger hudirritationer, tarmbesvär och andra akuta symtom.

Men det är inte dessa toxiner som Saras grupp studerar utan två neurotoxiner som heter beta-N-metylamino-L-alanin (BMAA) och 2,4-diaminosmörsyra (DAB). De upptäcktes först hos cyanobakterier men nu vet man de kan bildas även av andra växtplanktonorganismer som kiselalger och dinoflagellater, dessutom i större mängder än av cyanobakterier. I Saras grupp jobbar man mest med kiselalger som också är hyfsat lätta att odla på labb.

BMAA och DAB är alltså neurotoxiska och har kopplats till både Alzheimers sjukdom och ALS. Men det är ingen enkel sak att påvisa direkta orsakssamband mellan substanser som är så svåra att mäta och sjukdomar som utvecklas under så lång tid. Att toxinerna kan bildas av vanliga organismer i såväl bräckt som salt vatten är i alla fall oroande, särskilt som toxinerna kan ansamlas i filtrerande vattenorganismer som musslor.

Saras grupp överlåter gärna åt medicinarna att fördjupa sig i toxinernas effekter på människor. Gruppen fokuserar hellre på hur toxinerna bildas och vilken biologisk funktion de har. Man skulle ju kunna tro att de utgör ett försvar mot predation, men förmodligen fungerar de i stället som signalsubstanser som reglerar algpopulationernas tillväxt och den toxiska effekten är ”ett olycksfall i arbetet”.

Det är inte ofta som Sara hinner gå ut på labb numera; faktum är att det blir så sällan att det väcker uppseende när hon tar på sig en labbrock. Men provtagning och annat fältarbete släpper hon ogärna, det prioriterar hon högt, och det förläggs både till Östersjön (Askö) och till Mälaren och Hjälmaren.

Kiselalgen Phaeodactylum tricornutum avbildad i svepelektronmikroskop. Foto: Sara Rydberg.

Undervisning och studierektorskap

Sara undervisar på alla nivåer, från orienteringskurser till forskarskolan. Att undervisa på en orienteringskurs som Trädgårdens biologi är jätteroligt, säger Sara, studenterna brinner för ämnet och vill bara höra mer och mer. Att undervisa på grundkursen i växtfysiologi är mer av en uppförsbacke - det tar tid innan studenterna förstår hur coola växter är.

Sara har varit studierektor ända sedan DEEP bildades 2013. Till en början var hon studierektor bara för växtfysiologi men för några år sedan fick hon mer övergripande uppgifter som att planera bemanningen på alla institutionens kurser. DEEP har en imponerande ämnesbredd så det var arbetsamt men också lärorikt att sätta sig in i alla kurserna och det var roligt att lära känna alla medarbetarna. Då fanns fortfarande ämnesstudierektorerna kvar men nu har de ”avvecklats” så Sara är ensam studierektor på hela DEEP (men med Johan Eklöf som biträdande studierektor och ett viktigt bollplank).

Kan vi förvänta oss förslag om nya spännande kurser från DEEP? Ja visst har vi idéer, säger Sara, men den diskussionen förs i programråd och programkollegier, det är ju de som bestämmer vilka typer av kurser som behövs för att förstärka våra olika program. Studierektorns roll är att underlätta processen och vara en förmedlande länk mellan DEEP och BIG.

Fritid med barn och djur

Undervisning, forskning, studierektorsjobb och en stor familj med tre barn som ska skjutsas hit och dit. Det blir fulla dagar! Men Sara finner återhämtning på hästryggen, helst i fartfylld hoppning. Då finns inget jobb och ingen familj, säger hon, då finns bara jag och hästen.

Med tiden blir det nog också en hund i huset, för Sara är uppvuxen med hund. Hemmet i Täby ligger nära Roslagsleden och familjen går mycket i skogen, så den hunden skulle få det bra.